Hejhopp, Frida här!

Okej, nu ska jag göra det här! Kan inte påstå att jag gillar att skriva om mig själv det är väl mest för att jag inte vet vad jag ska skriva men jag ska försöka! Jag är en gammal Berga elev, som numera kommer hjälpa till lite i travstallet innan Sara är tillbaka och jag ska även sen vara med och jobba var fjärde helg.

Licensponnyn Takida och jag!

Som sagt Frida här, jag tog studenten 2011, vilket gör mig till en 22 årig tös som fyller 23 senare i höst. När vi tog studenten så var jag inte ”ledig” mer än en lördag för på söndagmorgon så stog jag där med gråten i ögonen (jag tror jag skyllde på tröttheten, men jag var sååååååå pirrig) när Sara och Jenny (inte Alm, utan Jenny som var fritidsledare på min tid) lämnade mig på Arlanda för att vinka av mig inför mitt stora äventyr… Italien här kommer jag! Så var det, jobbade där nere och fick uppleva hur mycket som helst både på gott och ont, det är inte många länder som ser på sin hästhållning som Sverige gör vilket gör mig glad att jag fått växa upp och lära mig i detta underbara land. Därnere så jobbade jag under sommaren men när hösten kom så led jag av hemlängan, men även så höll travsporten i Italien att kapitulera, prispengarna delades inte ut som dem skulle och även om det gjordes dopingprov på alla hästar som vann så var det inga som någonsin analyserades typ. Det gjorde att spänningen därnere växte och jag valde att åka tillbaka hem till Sverige. 

Nerone Bigi kollar ut över ippocampus

 

Planen var att jag skulle åka med transportören hos Kolgjini upp till Sverige å sen skulle min kära vän Agge (en underbar typ jag delade rum med i ettan på Berga, kan ju inte påstå att vi kom överens så himlans bra där i början, men med tiden så växte vi in i varandra och det är numera en vän jag aldrig skulle kunna tänka mig att leva utan) skulle hämta upp mig i halmstad, för att ta mig tillbaka till Stockholm. Vad är en bra plan utan lite avvikelser? Det blev aldrig så att Agge hämtade mig, jag blev erbjuden jobb i Skåne, hos Lutfi Kolgjini och där jobbade jag i tre år, tre otroligt lärorika år med hästar som startat överallt från Jägersro i söder till Rättvik i norr, tagit mig över till Norge, Danmark och Frankrike. Så har jag lyckats plocka på otroligt mycket kunskap, erfarenhet, minnen och vi får icke glömma hästarna jag har fått chansen att utvecklas med. Banden du får till dina passhästar, det går inte att beskriva de blir som ens barn, anledningen man andas typ man går aldrig till jobbet utan man får bara njuta av tiden tillsammans med dem man tycker bäst om. Vi har haft tur hos Ludde också, förutom alla tävlingshästar så har vi fått jobbat med unghästar, föl och fölmärrar, jag tycker det är kul.  Bästabästa!  Vi saknar nu några månader och dessa spenderade jag hos Ola Samuelsson, han har också sina hästar i Vomb.

Under tiden så får man sina favoriter vissa sitter fastnar lite mer än andra, här är mina tre kungar!

Quatro Centro, vi har kämpat och kämpat vi lyckades med fyra segrar och att bli månadens häst på Jägersro innan vi var tvungna att gå skilda vägar

Armando Kievitshof, mannen, myten, legenden! Mitt hjärtas kung! Vad har vi inte varit med om, mina tre första V75 segrar, min första seger i Frankrike, min första montéhäst... Fy vad vi har haft kul!

Paparazzi och jag vi har aldrig vunnit något jättestort, men vi har vunnit och tagit oss genom utmaningar och kommit starkare ut på andra sidan.

Nudå? Jo för någon vecka så tog jag mitt pick och pack och flyttade upp till Stockholm, sååååå nu tar jag en dag i sänder och provar min lycka med skolböckerna i mina händer igen. 

Känner du att det är något mer du vill veta om antingen mig eller mitt liv som hästskötare så är det bara att haffa mig i stallet!

På återseende!

Kramisch Frida!