Det här kommer bli sjukt jobbigt att skriva om men jag känner att jag måste berätta om han som betytt och betyder ALLT för mig och som för alltid kommer finnas i mitt hjärta.

Jag träffade honom första gången 1997 på Berga Naturbruksgymnasium han var en ganska betämd herre och visade vad och vem han inte tyckte om och då gjorde han det med besked.

Jag har alltid älskat hästar som är lite bråkiga och störiga och han var en sådan.

 

LÅT MIG PRESENTERA

 

Ja listan kan bli lång om man ska ta upp alla smeknamn denna underbara häst har/hadde

 

Han var ingen stjärna men för mig var han det och nu kan jag titta upp i himlen och fortfarande se min stjärna där uppe lysa med sin personlighet som man skulle kunna döda för.

 

Han fick vinna på Sundbyholm med Håkan "Hockey" Ericsson i sulkyn och den dagen var helt fantastisk resan dit och hem och loppet ska vi inte prata om ojojoj.

Jag vågade inte titta när han gick lopp utan stog vänd från banan.

Loppet gick och jag rände runt på stallplan som en galning kunde inte stå still sjukt nervös, in i sista sväng ser han ut och tröttna och satt fast så jag börjar gå mot stallet igen ledsen och besviken men då ropar Larsson (som då var travinstruktör) han får lucka och om han lubba tjoflöjt vad det gick över upploppet och över mål var han ju först gissa om vi skrek hoppa grät å jublade.......

Larsson säger till mig att jag måste springa till min häst i vinnar cirkeln men jag sa ´-Jag vågar inte göra det själv så jag slet med henne och sen kom hela ligan springandes till vinnar cirkeln.

Går inte beskriva hur stort det var MIN stjärna hade vunnit!!! Våran "skit skolhäst" hade vunnit!

Resan hem var så rolig (Leffe är nog inte så stolt över vissa på den hemresan men jag tror han skrattar gott när han tänker tillbaka på det)

Det som hände var att vi då hade en buss som man kunde prata med chauffören genom en slags radio och den lektes det rätt friskt med hahahha.

Men i allafall den bussen stod det stort över hela BERGA NATURBRUKSGYMNASIUM och en stor målad travhäst på.

Vi rullar in i södertälje centrum och vissa (nämner inga namn) får för sig att moona i fönstret mitt i södertälje centrum sagt och gjort tjejerna drog ner brallorna och tryckte upp sina rumpor i rutan men dom tänker inte på att det speglar sig i skylt fönstrena och Leffe och Larsson som satt där fram bara råka se två rumpor i fönstret och det kom från våran buss oooooops inga glada miner där inte -Tänk på att det står BERGA över hela bilen!! Får nog censurera vad soom sas men det va sjukt roligt i efterhand hahahhahahaha synd att man inte har några bilder kvar på eländet eller kanske lika bra det.

 

På tal om Leffe så tyckte inte Steve om honom så fort han hörde Leffes röst slicka han öronen bakåt och högg i luften ibland flög han ut ur box gallret oxå för att visa vad han tyckte.

 

Jag umgicks med denna fina häst dag som natt lov å helger sommarlov dagar minuter och sekunder.

 

Dagen då han blev skadad kommer jag ihåg som om det var igår. Jag hade tagit studenten och jobbat på Berga i 1 år året var 2001

Vi var ute och red ett par stycken i klippigabergen när han plötsligt hoppar till men mer än så var det inte utan vi skrittade glatt hem men när vi kom hem så hade höger bak svullnat upp NÅTT VAR FEL!

Veterinär kallades ut och ´det visade sig att han fått en ordentlig gaffelbands skada NEJ detta fick inte hända min KUNG var skadad.

Han skulle först stå i 3 månader och sedan kollas upp igen återkollen gav inga roliga besked det läker inte som det ska men Leffe den underbara tyckte vi skulle få ett andra utlåtande av annan veterinär så vi åkte till kliniken på Solvalla och han sa att det kan bli bra men det kommer ta tid....han stod i 6månader men tyvärr blev det inte bättre så hans dagar var räknade.

Dagen innan han skulle lämna jordelivet så hade vi en heldag bara han och jag.

Borstade pussade tryckte i han morötter mm

Den hittills jobbigaste dagen i mitt liv att behöva säga FARVÄL till min skälsfrände! 

Men dagen efter var ännu jobbigare jag kommer inte ihåg vad jag gjorde den dagen men jag vet att Leffe sa åt mig att ta ledigt.

Sedan kom Kenneth och bad mig hålla ut handen och jag sa att jag orkar inte med sånt här idag men han insisterade på att jag skulle hålla ut handen å efter mycket om och men så gjorde jag det det var en pressent från Tobbe (som jobbade på nödslakten) sa han.

Tobbe hade sagt att jag tror Sara vill och klarar av detta och så släpper han ner nått i min hand jag kollar och det var hylsan från slakten och visst vissa kommer tycka att det var sjukt gjort men jag blev konstigt nog glad efter att jag såklart brytit ihop  men  den har jag nu på ett halsband det var länge sen jag bar det runt min hals men det är ett minne för livet.

Han ska pryda min kropp i form av en tatuering på nått vis i framtiden måste bara fundera på vart och hur först för den måste bli perfekt!

 

Detta inlägg kanske inte blev så sammanhängande och orkar inte läsa igenom det för tårarna rinner redan nu.

Ta hand om era älskade hästar det kan gå fort när olyckan är framme.

 

VILA I FRID ÄLSKADE VÄNNEN en vacker dag ska vi återförenas,Calle har du redan fått tillbaka din älskade vänn och vapendragare.

 

LOVE YOU